tragiskt men sant...
nu när ja sitter o en valpvakt får man massa tid över att tänka...
hittade några intressanta böcker i carros hylla...bla kaxiga tjejers guide till att få de dem vill ha.
tänkte ja de kan ju vara skoj att läsa så ja öppnade boken o började läsa sida upp o sidan ner...när ja kommit en bit i boken, kom ja till de kapitelet som hette här hittar du din kaxighet! ooo intressant tänkte ja!
de man skulle göra va att gå tillbaka i tiden o kolla på när man runt 10-12 el 6-8, så långt man kunde liksom. o där skulle man hitta den där busiga flinet o de där glittrande ögonen. då man inte brydde sig om vad andra tyckte om vad man hade på sig, man tog på sig va man tyckte va fint. på den tiden hade man inte lärt sig att vara rädd för de man vill ha!
när ja satt där o skulle följa tipset slog den tragiska tanken mig, ja har aldrig varit en liten flicka om klädde mig i konstiga klädkombinationer, sprungit runt me busigt leende!
från den tiden när ja började ettan o fram tills nu, har ja i princip alltid tänkt en massa negativa tankar om mig själv, hur ja agerar, vad ja ha på mig o hur ja ser ut!
ja minns också när ja va liten o satt i matsalen, ja kände mig super stor o uttittad av alla de äldre skoleleverna. ja minns killen som gick i 6:an o i 3:an som kom fram o frågade mig spydigt hur gammal jag va! när ja svarade, fnös han åt mig o skrattade högt, han sa till sina kopisar-hur kan hon gå i 3:an hon e ju större än mig!
att hela tiden fått inmatat hur stor ja va som liten, hade nog inte direkt någon positiv inverkan på mig idag. ja va varken tjock eller mullig från 3:an o uppåt, bara längre o mer utvecklad än alla andra. de ser ja ju nu på lala foton! men ja ser inget busigt i mitt leende eller glittrande i mina ögon. bara osäkerhet.
ser ja stor ut när ja sitter såhär, syns min näsa från denna vinklen, ligger håret bra, ja ha haft dessa tankar nästan så långt ja kan minnas. ja blir ledsen o förtvivlad över denna upptäckt, att ja redan som barn gick o tänkte på detta...
nu ska ja fortsätta läsa boken o hoppas att den kan hjälpa min urkassa självkänsla,eller vilken självkänsla?
hittade några intressanta böcker i carros hylla...bla kaxiga tjejers guide till att få de dem vill ha.
tänkte ja de kan ju vara skoj att läsa så ja öppnade boken o började läsa sida upp o sidan ner...när ja kommit en bit i boken, kom ja till de kapitelet som hette här hittar du din kaxighet! ooo intressant tänkte ja!
de man skulle göra va att gå tillbaka i tiden o kolla på när man runt 10-12 el 6-8, så långt man kunde liksom. o där skulle man hitta den där busiga flinet o de där glittrande ögonen. då man inte brydde sig om vad andra tyckte om vad man hade på sig, man tog på sig va man tyckte va fint. på den tiden hade man inte lärt sig att vara rädd för de man vill ha!
när ja satt där o skulle följa tipset slog den tragiska tanken mig, ja har aldrig varit en liten flicka om klädde mig i konstiga klädkombinationer, sprungit runt me busigt leende!
från den tiden när ja började ettan o fram tills nu, har ja i princip alltid tänkt en massa negativa tankar om mig själv, hur ja agerar, vad ja ha på mig o hur ja ser ut!
ja minns också när ja va liten o satt i matsalen, ja kände mig super stor o uttittad av alla de äldre skoleleverna. ja minns killen som gick i 6:an o i 3:an som kom fram o frågade mig spydigt hur gammal jag va! när ja svarade, fnös han åt mig o skrattade högt, han sa till sina kopisar-hur kan hon gå i 3:an hon e ju större än mig!
att hela tiden fått inmatat hur stor ja va som liten, hade nog inte direkt någon positiv inverkan på mig idag. ja va varken tjock eller mullig från 3:an o uppåt, bara längre o mer utvecklad än alla andra. de ser ja ju nu på lala foton! men ja ser inget busigt i mitt leende eller glittrande i mina ögon. bara osäkerhet.
ser ja stor ut när ja sitter såhär, syns min näsa från denna vinklen, ligger håret bra, ja ha haft dessa tankar nästan så långt ja kan minnas. ja blir ledsen o förtvivlad över denna upptäckt, att ja redan som barn gick o tänkte på detta...
nu ska ja fortsätta läsa boken o hoppas att den kan hjälpa min urkassa självkänsla,eller vilken självkänsla?
Kommentarer
Postat av: din sara
du är underbar precis som du är, du är ännu finare än någon annan precis som du är, du är snällast precis som du är och jag älskar dig...precis som du är! du är fantastisk jenny, blev lessen av att läsa det du skrivit.. jag tycker du e det bästa!
Saknar dig! Puss Sara
Trackback